INFORMATION om MMVD, Mukomatös Mitral Valve Degeneration, en hjärtsjukdom som förekommer hos hundar   

MMVD kallades tidigare också mitralis endocardos. Ett annat, svenskt namn var "gammelhundshjärta", som ibland dök upp för tidigt. Även namnet mitralis insufficiens (MI) förekommer, men det är egentligen ett ord för att det läcker i mitralisklaffen.
På engelska (M)MVD, (Mukomatös) Mitral Valve Degeneration.

MMVD är en sjukdom, där en del av det arvbara är åldern då det dyker upp. Det vanligaste är att man hittar ett blåsljud hos hunden och när man tittar med ultraljud så ser man att mitralisklaffen är lite förtjockad och lite stel.
Det är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hundar, oavsett ras. Det har i alla tider funnits kelpies här och där med blåsljud, ibland vid 9-10 år eller äldre, men även yngre. Man har tidigare inte tagit någon direkt notis om det, utan kallat det för "gammelhundshjärta" eller "hundar som har jobbat hårt" och slitit på hjärtat. Detta är dock inte hela sanningen. Det är en sjukdom och vi inte vill är att den kryper nedåt i ålder.

Mitralisklaffen är klaffen som sitter mellan vänster förmak och kammare. Vid MMVD blir den så sakteliga förtjockad och med tiden stel. Den sluter då inte helt tätt när kammaren pumpar ut blod i aortan, stora kroppspulsådern. Då läcker det lite blod tillbaka in i förmaket och i och med det ökade trycket kan förmaket med tiden bli dilaterat, förstorat. Detta läckage kan då fångas upp i form av ett så kallat BLÅSLJUD, när man lyssnar på hjärtat.
Det här är en process som tar flera år. De första förändringarna på klaffen kan ses på ultraljud ca: 2-3 år innan det hörs ett blåsljud på grund av läckaget/den stela klaffen.
Med tiden blir hjärtat mera uttänjt och en hjärtsvikt utvecklas. Det innebär att pumpförmågan försämras och hunden kan få vätska i lungorna. Den blir lätt andfådd och kan få hosta, framför allt nattetid. Detta kan behandlas med vätskedrivande och hjärtstärkande medicin. Dock så är det bra att sätta in medicin redan innan hunden har en begynnande svikt. Alltså är det bra att låta lyssna på sin hunds hjärta och om det finns ett blåsljud kolla upp den med ett ultraljud, för att se hur det ser ut och eventuellt sätta in lite medicin.
Även hjärtats högersida kan med tiden bli involverat via tricuspidalisklaffen, klaffen mellan höger förmak och kammare. 

Ett blåsljud på en hund som är 10 år får vara accepterat, men vi ska se till att det inte dyker upp tidigt. Detta genom att sålla bort hundar med för tidiga förändringar från avel.
Att utveckla detta är en process över många år, från första lilla förändringen till dilaterade förmak/kammare och svikt. En hund som utvecklar MMVD i äldre ålder lever oftast gott och dör av något annat. So far so good, men inte OK att yngre hundar har MMVD, med risk att det kryper neråt i ålder då de används i avel..

Man KAN få förändringar på klaffarna efter till exempel tonsillit ( "halsfluss" ) och feber, men det drabbar oftast aortaklaffen och ibland flera klaffar. Detta är dock mycket ovanligt.
Det pratas ibland också om dåligt tandstatus och MMVD. Det är inte så att dåligt tandstatus orsakar MMVD, snarare att munbakterier som av någon anledning kommer in i blodomloppet lättare fastnar på klaffar som inte är friska och då går det inte väl.... Inte mindre viktigt dock med munhygien på raser som kan ha defekter på hjärtklaffarna.

Lennart Nilsfors har aldrig sett eller hört om en kelpie med primär DCM. Inte heller Torkel Falk, som är kardiolog och gör ultraljud. Jens Häggström på SVA/SLU, kardiolog som forskar på hjärtan, säjer att inte heller han har sett DCM hos kelpie.
Ett dilaterat hjärta hos en kelpie med MMVD är en sen följd av ett ökat tryck och läckage. Även andra klaffläckage kan ge dilatation.
DCM betyder Dilaterad CardioMyopati. Hjärtat blir uttänjt och försvagat. Primär DCM är en sjukdom som förekommer på bl.a. dobermann.
De som pratar om DCM nere i öst-Europa, kan det möjligen bero på missförstånd mellan veterinärer och hundägare? Primär DCM måste verifieras via obduktion, annars kan inte diagnosen fastställas. Att obducera ett hjärta kostar inte mera än ca: 1500 kr ( i Sverige ) Gör det för rasen - om så behövs! Man får tillbaka hundens kvarlevor kremerade, bara en liten bit av hjärtat som saknas.

Det finns en sjukdom som är ärftlig på boxer, som kallas ARVC, arytmogen högersidig cardiomyopati. Den uppträder i enstaka fall även hos andra raser. Hos andra raser än boxer är arvsgången inte undersökt/fastställd. Den är lite lik primär DCM, då hjärtat blir dilaterat och hunden kan få en kammararytmi och falla död ner. Den sjukdomen drabbar oftast yngre och medelålders hundar. Hjärtat blir med tiden dilaterat, uttänjt, framför allt på höger sida. Även denna sjukdom måste verifieras via obduktion.

Förändringar kan ses på ultraljud ca: 2-3 år innan ett blåsljud är ett faktum. Det innebär att man kan minska hundar i aveln med denna sjukdom om man gör en ultraljudsundersökning från 3 års ålder och alltså väntar med avel innan man har gjort det. Alla med sjukdomen kommer vi inte att hitta, men en del av de som har den och då kan vi undvika dessa med tidiga förändringar i avel.
Ett ultraljud som är ua innebär att hunden knappast kommer att uppvisa ett blåsljud inom 3 år tid. Så exempelvis en hund som har ett ultraljud ua som 6-åring, den har mest sannolikt inget blåsljud vid 9-10 års ålder. Kanske aldrig?

Låt gärna en veterinär lyssna vid vaccination och andra veterinärbesök och berätta för din uppfödare om resultatet.

Studie gällande hjärtan på Australian kelpie UDS - LÄS!
Denna studie startade då vi i dåvarande avelskommiten under en period fick in en del hjärtdiagnoser och kontaktade SKK. SKK kontaktade UDS och kardiologerena där för feedback. Man erbjöd en kelpiedag med ultraljud på hundar med anmärkningar från olika veterinärer/ultraljud. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur måmga med anmärkning som kom. Tror att det var 12-15 stycken och 3 blev "friade" som inom normal variation. Resterande ville man se igen, även de som tydligt hade MMVD.
Undersökningen säjer också att det är lite material, trots att det är medräknat hundar som har kommit för hjärtultra innan avel. Det är sant, jag tänker på min tid i avelskommiten och vet många flera som under kelpiens tid i Sverige tid har konstaterats med MMVD, spridda i Sveriges långa land. Det har också framkommit att flera med läckage har senare utvecklat MMVD. MEN! Vi är ännu mest förskonade från att få det i yngre åldrar. DET är bra! För arvbarheten för att få det yngre år bör vi undvika.

MIN EGEN slutsats är att det är att det känns tryggare att kolla tidigare än senare. Jag tänker fortsätta att göra hjärtultra innan avel på mina tikar. Vill även hanhundsägaren göra det så är jag tacksam.