DIVERSE TIPS & RÅD

KÖPA VALP

Det är härligt med valpar, både att ha en kull att följa och att ha en ”för eget bruk”. Mycket jobb också, om man vill ge valparna en bra start. Mina valpar bor i stort sett i köket från 4 veckors ålder, utom på nätterna då de är i valprummet. Dom får så klart gå ut flera gånger om dagen och har leksaker och olika underlag att undersöka. Dom får följa med på små utflykter till bekanta när de har blivit ca: 7 veckor. Och så går vi förstås upp i skogen här bakom på små vändor.

Vad ska man tänka på när man ska köpa valp?

Först och främst att man kan ge den ett bra och kärleksfullt hem där den får daglig aktivitet och inte behöver vara själv mer än max 3-4 timmar om dagen. Man bör också tänka på att kelpien är en hund som gillar att arbeta med diverse uppgifter och man bör låta den använda hjärna och näsa med t.ex. spårarbete och lydnadsövningar. Att få följa med i alla miljöer, höra skott och andra ljud och träffa trevliga männsikor och hundar från liten valp är en självklarhet för mej!
Gärna gå kurser på BRUKSHUNDKLUBBEN om man inte är van att arbeta med hund. Har man möjlighet så är det heller inte fel att gå en vallkurs med den när den vuxit upp och grundlydnaden funkar bra.

”Sista” valpen, inget bra köp? Jodå, är föräldrarna mentalt ”bra” och själva ur ”bra” kullar så är det inte det som det hänger på. Valparna är ju olika personligheter och man fastnar kanske för en speciell valp som man tror passar ens personlighet. Är den ”sista” valpen öppen, glad & nyfiken så behöver den absolut inte vara ”sämre". Kanske har den lite mindre av någon egenskap som man som valpköpare får utveckla lite extra bara. Det behöver inte alls vara något som ligger den i fatet.

Eftersom kelpien är en arbetshund som mår bra av att jobba så är ju mitt mål att sälja valparna till mycket aktiva hem och jag blir mycket glad om de tävlas också, eftersom det visar att de kan jobba och det är viktigt för min utvärdering av kullen. Det är skillnad på att träna och tävla.
Jag vill att alla ”mina valpar” HD-röntgas och MH-testas. MH ordnar jag för kullarna.  Ny valp till ett halvt pris för BRUKSCHAMPIONAT, som uppskattning och tack, när man behöver nästa hund. 
Vi försöker att ha kennelläger eller helgträffar varje år. Det är kul att träffas och att kunna hjälpa till med tips och råd till de som så önskar. Är det något som jag kan hjälpa till med annars, ring eller kom hit så försöker vi att lösa det.

Vad bör man veta om föräldrarna ( och uppfödaren )?

Hunddata och Avelsdata är utmärkta källor för information, vilken ras man än ska köpa! Särskilt Avelsdata är väldigt lättöverskådlig. Jag tittar på föräldrarna och deras syskon, föräldrarnas föräldrars syskon, syskon, halvsyskon samt ev. tidigare avkommor till dessa nämnda släktingar. Och ännu längre bak och åt sidorna, eftersom jag tycker att det är intressant och även vitkigt med så mycket vetskap som möjligt när jag planerar en kull. Vi har även KOIRANET i Finland och DOGWEB i Norge som är öppna databaser med diverse hälso-, mental- och tävlingsresultat.
Även om man litar på sin uppfödare så har alla kanske inte samma tankar och krav som valpköparen själv har? Då är det ju guld värt att kunna kolla upp detta själv. Kanske finns där HD i närmaste släkten? Hur ser det då ut på partnerns sida? Extra viktigt då att det är fritt. Kanske finns det hundar med skotträdslor? Kanske vill man se hur MH/MT ser ut? Om många har tävlat bruks? Det finns många intressanta saker att titta efter! Syskon och släkt inverkar mycket på aveln.
 
Friska föräldrar förstås! Finns där någon defekt i syskonskaran hos den ena så är det önskvärt att partnern och hans/hennes syskon och föräldrar, halvsyskon och nära släkt har BRA statistik i egenskapen i fråga. Detta är viktigt om man vill ”avla bort” nåt´ fel som har smugit sej in. Det gäller att kolla noga på SKK:s hunddata och att FRÅGA uppfödare/hundägare om det som inte framgår av hunddatan! Det gäller alltså att vara ”jobbigt” nyfiken…  Det ger en massa kunskaper om olika linjer/hundar och vad de kan tänkas lämna. OVÄRDERLIGT i avelsarbetet!

Är man intresserad av att jobba och tävla med hunden ( och i och för sej annars också, för visst är det trevligt med en harmonisk och stabil hund )  så tycker jag att det är bra att börja med att titta på MH / korningsresultat för föräldrarna OCH deras syskon, samt även vad de har presterat inom bruks. Precis som inom andra raser så varierar hundarnas egenskaper mellan individer och linjer. Mentaltesterna bör visa på sociala hundar med bra lek & jaktlust, samt bra nyfikenhet och förmåga att avreagera obehag. Att föräldradjuren inte är skotträdda är ett absolut krav i min värld! 
Alltså höga; 4-5 ( 3 )  värdetal på kontakt, leklust & gripande i leken,  jakt (  helst också på gripandet i jakten ),  samt nyfikenhet, gällande siffrorna på MH. Önskvärt är således låga; 1-2 ( 3 )  värdetal på rädsla/kvarstående rädsla och skott. Sen måste man ju se helheten också. Har hunden någon 2:a på t.ex. nyfikenhet men bra avreaktioner, så är ju det inte hela världen, om den ligger bra på de övriga egenskaperna. Har den ena föräldern någon ”svaghet” bör den vägas upp av den andra. Man kan inte få allt-i-ett alla gånger… Detta är MINA tyckanden om en BRA hund till avel/arbete.
Mentaltesten för KORAD har lite andra värdesiffror. Där är 5 bäst, även på skotten. Blir dock ett nytt protokoll från 2023.
MH-protokoll finns på MH-sidan. Bara att kopiera så att ni kan se vad de olika siffrorna står för. Varsågoda!

MH-testerna avslöjar ganska mycket av hundens personlighet. MH är ett MYCKET BRA instrument för att utröna hundars mentalitet, i synnerhet om hela kullar testas. Man kan oftast se en "röd tråd" vad gäller egenskaper. Självklart är det inte helt uttömmande, men en bra grund. Att MH och MT skulle visa på hundars dagsform köper jag inte.

  Att föda upp valpar är för mej inte bara att föda upp och sälja dom! Jag vill följa dom genom livet och ha kontakt med ägarna!
Självklart får alla mina valpköpare tips & råd vid behov. Ni får även komma hit och få hjälp om det behövs!

Se hundars alla officiella resultat på SKK:s hunddata/avelsdata 
SKK HUNDDATA  SKK Avelsdata

Vallegenskaper då ? Många  kelpies verkar ha vallegenskaper, dock oftast ej på samma sätt som en bordercollie eller en Australian Stockdog/Working kelpie. Working kelpie och bordercollie är ju oftast avlade enbart för vallning och visar oftast mer eye, medan AK oftast är mera kroppsvallande. Kanske är det nog så att många får aldrig chans att prova. Flera av mina  uppfödda har fått prova på och de flesta har visat intresse. En del av dem har också gjort vallanlags test. Ni kan se mera om detta HÄR
Jag har även sett andra kelpies än ”mina” och de har vallat i stort sett allihop. Vallegenskaper och bruks då ? Det säjs ju ibland att det är vallegenskaperna som gör hunden till en så bra brukshund. Det är nog inte HELA sanningen. Både vallanlag och en ”bra” mentalitet gör sitt till. De riktigt extrema vallhundarna med mycket eye fungerar inte fullt så bra alla gånger.
Numera finns NHAT, Natural Herding Aptitude Test, ett officiellt vallanlagstest via Kroppsvallarna.


Att uppfödaren har ett kennelnamn borgar inte för en viss kvalitet på valparna och kunskap om uppfödning & genetik hos uppfödaren. När man tar en tredje kull i sitt namn så MÅSTE man ha ett kennelnamn för att få registrera kullen. Bilda er en egen uppfattning om uppfödarens avelsmål & kunskaper.

___________________


VALPEN

MILJÖ- & LJUDTRÄNING
Alla valpar behöver miljöträning från 8 veckors ålder. Jag tycker att det är extra viktigt med hundar av vallhundsras, eftersom dom är livliga med snabba och stora reaktioner och kan lätt misstolkas,  jämfört med t.ex. en rottweiler. En stor reaktion behöver inte vara ett uttryck för rädsla, det är det livliga temperamentet som "spökar". Det VIKTIGASTE är att inte reagera själv och att nonchalera hundens reaktion = BLIND & DÖV och bara ta med hunden och traska vidare fram till det ”farliga”. Babbla glatt och gå sedan vidare som om ingenting hade hänt. Den lär sej att det inte finns något i hela världen att vara rädd för. STÖRST och BÄST!

Ta med valpen överallt; på olika underlag, stan', bussar, tåg, källare, skog, gärden, i närområden till skjutbanor, så att den blir van vid ”alla” miljöer och ljud. Promenader i periferin vid klubben och skjutbanor när det skjuts är utmärkt. Jag ”kastar” in grytorna i kastrullskåpet när jag har valpar… Valpen måste också lära sej att koppla av "när inget händer" och ska inte fara runt hela tiden. Det får man styra upp.  

Gå promenader med andra snälla hundar ibland och låt dom umgås under promenaden, hellre än att släppa valpen med andra valpar/hundar och låta dom leka. Detta innebär både tappad kontakt och skaderisker! Och naturligtvis, också promenader bara du och valpen.

Vare sej man har tänkt att tävla eller ej, så tycker jag att det är viktigt med skotträning från valpåldern. Dels för att man inte vill att hunden ska behöva vara rädd vid påsk & nyår. Visst, raketer och smällare är inte samma sak som skott, men snarlikt. Dels för att man ska göra MH och då är det också bra att hunden har fått höra skott under uppväxten. Annars kan det kanske hända att den blir skrämd på MH:t och du har en skottberörd hund med dej hem.... Ska man tävla bruks så säjer det sej kanske självt att man skottränar. De flesta valpar reagerar inte på skott och då är det ju jättebra att starta upp så, eller hur?! Att en del hundar reagerar på skott kan bero både på äftliga anlag och ägarens uppträdande vid skott.
Hur gör man då? Inga stora historier - promenera i närheten av skjutbanor. Sköna, avslappnade prommisar. Ta prommisar vid brukshundklubben när det ska skjutas där. Lägg spår i närheten av skjutbanan. Bra avstånd till skotten - ett par hundra meter. Visst kan hunden titta till när det smäller - och??? So what!

RÖR PÅ VALPEN/UNGHUNDEN LAGOM
Låt valpen/unghunden röra sej fritt utan att ”köra race” med andra hundar. Snabba vändningar och stopp sliter och töjer på senorna, som ännu inte är utvecklade och tränade i styrka. Följden kan bli att de inte håller lederna stabila, utan det blir lite glappt och slappt, med påföljande instabilitet och benpålagringar. INTE bra!

Det är VIKTIGT att valpar från början får använda sin kropp för att få ett bra rörelsemönster! Att gå på slät väg är rena döden, även för vuxna hundar! De behöver knappt lyfta på fötterna och kan lägga sej till med helt felaktiga rörelsemönster... Finns det kanske en grässträng bredvid promenadvägen? Gå där istället. Titta gärna på en hund som får gå ut i lite högre gräs - bara nån dm räcker - och se hur den börjar lyfta på fötterna!

Självklart blir det promenader på asfalt och grus. Valpen ska ju miljötränas även i staden, men en liten skogstur varje dag är viktigt!
Gå med valpen, helst lös, i skogen på mjuka stigar och kliv av stigen här och där och gå lite i fin råterräng, som mossa & blåbärsris, blandat med lite stock och sten att ta sej fram över. Det är viktigt att den för lyfta på sina små ben och muskla sej jämnt och fint, samt få balans i kroppen. Att den är lös är bra, den ska kunna röra sej fritt.

 Min 3-4 månaders valp får "gå" ca: 20-30 minuter. Man kan gärna vara ute längre, men det är viktigt att ta vilopauser och inte rusa fram. Och att inte kliva runt i obanad terräng hela tiden... Lagom är bäst!  
Det är bättre med aningen för mycket rörelse än för lite, men utan överdrifter.

SAMARBETE & FÖRTROENDE är A & O!!! 
Lek med valpen, byteshandel med grejer, lek & godis. Små kamplekar, tittut och lekinviter bakom träd - gör dej KUL och kosta på dej att folk skrattar - det gör valpen också :)
Låt också andra människor leka med valpen - det behöver inte vara kamplekar varje gång. Man kan samarbeta om saker och byta med lek eller gotter. Alla "kan" inte leka med en hund, tyvärr. Se till att ha "bra" lekkamrater :)
Hantering - både av ägaren och andra. Pilla lite här & lite där, titta på en tand och i ett öra. Avsluta med socialt beröm och lite lek eller en gotta.

Även fast man ska försöka att jobba mestadels med beröm och belöning så måste man lära in NEJ och naturligtvis också BRA. Lyssnar den inte så måste du få den att förstå ! Kanske också ta i mer, hårdare röst och ett tjuvnyp.... BRA!!!! och beröm/belöning när den lyssnar. Livsviktigt att kunna bryta felbeteenden i alla lägen!
Slå ALDRIG en hund!! Den förstår inte och kommer bara att tappa förtroendet för dej.  

Detta är en bra grund för ett trevligt liv tillsammans och även för tävling ( lydnad, spår, sök etc...) när hunden är mogen och skapar förtroende och samarbete.  

En bra grund MÅSTE bygga på ett schysst ledarskap där du kan lita på att hunden vill lyssna i alla situationer och att den har förtroende för dej. Samarbete och lek med föraren och andra människor är också A och O!! 
Annars blir det svårt att få till det med träning/tävling...

                                                                  
UTFODRING
MÅTTLIGHET, det viktigaste är att inte överutfodra, varken KALK, PROTEIN eller MÄNGDEN mat. Fastna inte för mycket i vad fodret kallas, som valpfoder, vuxenfoder, högenergifoder. Det finns en del foder av dessa olika typer som innehåller i stort sett samma mängder av olika näringsämnen. TITTA PÅ INNEHÅLLET.
Valpfoder är ju anpassade för valp, men en del innehåller i mitt tycke väl mycket protein och fett.
Ge inga tillskott utöver askorbinsyra (C-vitamin) som surgör urinen och motverkar urinvägsinfektioner och juvenil vaginit, samt säjs bidraga till god utveckling av senor och ligament. Jag ger ett halvt kryddmått 2 gånger i veckan.
Man har kommit fram till att kalköverskott & överutfodring är en stor bidragande orsak vad gäller olika ledfel. Överutfodra dessutom inte valpen! Valpar ska inte vara feta! Det som står på foderpåsarna är bara ungefärliga riktlinjer, titta på hunden!

Jag utfodrar mina hundar med torrfoder till frukost och färskfoder till kvällsmat. Jag tycker att färskfoder har stora fördelar. Är naturligt för hunden och tas upp bättre. Och godare! Dock bra att även ha ett torrfoder som de är invanda på, ffa. vid resor till tävlingar/semester, då det kan vara svårt att ta med färskfoder i större mängder.
Jag ger för att få variation av animaliskt protein olika färskfoder på kvällen. Vilket märke har varierat, men det har varit mest NORDIC, som jag hade sponsring från - tack! Har även gett annat för att variera proteinkällan från olika djur, då NORDIC enbart har nöt som proteinkälla. MUSH har varit en stor del av detta, men jag har även gett annat, som tex. PONDUS, VOM och KLASS.
Hundar älskar och mår bra av färskfoder! Det finns olika blandningar i både större bitar och i påse med 20-25 grams "köttbullar" hos tex. MUSH och VOM. Föredrar om MUSH den BLÅ; kalkon, nöt och lax, samt grön, WILD som innehåller ren, lamm och älg. VOM har även "köttbullar" med singelprotein, som nöt, vom, kalkon etc. Alla får några köttbullar då och då. Variation är bra.

VIKTIGT är att vara noga med hygien/diskning av skålar då man nyttjar färskfoder!

Har haft ett samarbetsavtal med VOMOGHUNDEMAT, tack! Zeta började rata maten tyvärr... Hon föredrar MUSH.

______________

Tycker fortfarande att STANDARDT är bra, men jag ger ju också färskfoder varje dag. Så om man av olika anledningar inte vill ge färskfoder så önskar jag att man nyttjar Magnussons Junior. GÄRNA med tillskott/utbyte av Magnussons Ångkokta kyckling, samt rå nötfärs då och då.
 

Mängden foder är ju individuell, men vad jag har tyckt mej se är lagom är ca: 1 dl/kg kroppsvikt och dag av de foder jag ger upp till ca: 6 kilos kroppsvikt. Sedan drygt 3/4 dl per kg kroppsvikt och dag upp till ca: 9-10 kilos kroppsvikt, vilket innebär att en 10 kilos unghund äter ca: 6-8 dl/dag. Detta är tillräckligt under den fortsatta färden mot vuxen efter ca: 6 månaders ålder, kan även ofta minskas ned något. En 10 kilos kelpie är i 4 månaders-åldern och det är till dess den behöver mera mat, men nu lugnar tillväxten ner sej. Mer än denna mängd har jag aldrig upplevt att någon hund behövt äta någon gång under livet ( förutom dräktiga och digivande tikar förstås ) Mina tikar har ätit runt 5-6 dl i denna ålder och uppåt året.

GE ALDRIG NÅGRA TILLSKOTT TILL ETT HELFODER.
Det är bättre med aningen för lite mat än för mycket!!!  TITTA och känn på valpen/hunden!

_____________________

VUXNA HUNDARS GRUNDTRÄNING

Det är något som ibland slarvas med och som ringar på vattnet får man skador. Hundar har ju alltid hållit förr - har de verkligen det? Eller har man kört ändå med "små" skador och skavanker? Tror nog mera på det sista.. 
Jag har själv tidigare varit lite nonchalant och omedveten om hur viktigt där faktiskt är... Jag har lärt mej den hårda vägen efter Orkas senskador i bogen, med påföljande operation, hur man kan GRUNDA & FÖREBYGGA. 
Jag är ingen expert eller hundfysioterapeut!!! Men lite har jag lärt mej ;-)

Besök gärna en duktig hundfysioterapeut som kan "massera" igenom hunden  och kolla upp den.

GE ER HUND EN PRESENT OCH LÄS ANNIKA FALKENBERGS BÖCKER! Friskvårdens Grundstenar för Valpar & Unghundar, samt Friskvård för Hund.
Här är en länk till Annika & Hundverkstan: http://hundverkstan.se/

______________________


Orka hade en sträckning i höger fram sommaren 2011, som kom tillbaka efter en veckas vila. Mera vila och sedan OK. Sommaren efter, 2012 gjorde hon en undanmanöver och blev halt ett par veckor innan SM... Hon vilade helt och var ohalt till SM, men lite stel när hon hade legat. I samband med SM gick det upp igen och hon blev inte bra. I november 2012 blev hon opererad och det var senskador i bogleden som åtgärdades via artroskopi. En sena halvt av, en uttänjd och en "fransig" i fästet. Hade jag kunnat förbygga detta? Ja, troligen, genom träningen som jag kommer att beskriva, samt att inte låta henne fara fram och sedan "vända på fronten" och eyea sina kamrater. Och i synnerhet inte ouppvärmd...
Annika Falkenberg har hjälpt mej att få orka tillbaka på banan, med mycket egenträning och massage/press hemma, samt att hon har gått igenom henne och släppt på spänningar på djupet när jag har varit där.
2015 gick skadan upp och var fulare. Det behövdes en ledkapselkrympning. Operationen även denna gång och idag (2022)  funkar Orka fint. Jag har varit noga med skritt i mossa och blåbärsris varje dag, ca: 100 meter ( inte veckans vilodag ) och att dela upp aktiviteterna. Jag kör tex. inte både promenad, spår och lydnad på samma dag. 
Troligen så har hon någon form av predisposition för denna skada, eftersom hon 2019 lyckades med andrabogen också. Även denna ledkapselkrympning har hållt henne frisk, förutom att hon nu på gamla dagar har lite artos här och där. Den hålls i schack med Librela-injektioner. Fungerar outstanding! Ingen smärta eller hälta alls! Tack och lov så är hennes barn friska i bogarna :)

______________

En hund ska vara jämnt musklad runt om för att hålla, men kanske är ändå ryggen viktigast. Explosiva hundar skjuter på med baken och då gäller det att ryggen har muskulatur för att "ta emot", i synnerhet hundar med lite lång länd, annars håller den inte. Skritt i terräng är grunden.
Hunden ska inte ha stora, hårda muskler i låren. De ska vara mjuka, om än välutvecklade. Ryggraden ska vara inbäddad i muskulatur och man ska kunna ställa en mugg på länden utan att den vickar på ryggraden. Skritt i terräng!

Hårda, ömma muskler kan utvecklas till myosit, muskelinflammation. Då krävs veterinär, fysioterapeut, VILA, kanske muskelavslappnande medicin och lätt massage. Det kan ta tid att få hunden bra. FÖREBYGG.
Orka hade myosit av snedbelastning och smärta i samband med sin skada.

__________________ 

  A och O - VÄRM UPP och VARVA NER 
Det duger inte att ta hunden ur bilen/huset och gå en kissrunda på 5 minuter och sedan börja träna/släppa lös hunden som springer som ett jehu! Minst 10 minuter i koppel i skritt/sakta trav och sedan gärna några minuter i lite snabbare tempo och/eller gärna gå lite i vägkanten i gräs/skogen och lyfta på benen. Alltid viktigt, men särdeles viktigt under den kalla årstiden. 
Lika viktigt är det att varva ner efter aktivitet, med koppelpromenad på minst 10 minuter. Ju varmare och flåsigare hund, desto längre förstås.

TÄCKE PÅ 
Larvigt, tycker en del, speciellt de som har hundar med mycket päls. Ja, kanske klarar de sej lite bättre, men då ska det nog vara MYCKET & TJOCK päls a´la polarhund, inbillar jag mej.
Ett BackOnTrack täcke innehåller keramiskt material, som reflekterar värmen från hunden. Det går i teorin snabbare att värma upp hunden och den håller sej varm efter uppvärmning, om den ska vänta 5-10 minuter innan den ska igång. Slarva dock inte med uppvärmning för att hunden har ett täcka!!! Se det som ett +  

STYRKA/MUSKELTRÄNING/SMIDIGHET

GÅ-TRÄNING I SKRITT!
Att skritta är energikrävande, att trava och svikta "kostar" inte mycket, att galoppera är "jobbigt".
lighetöröAtt skritta i råterräng är en av de VIKTIGASTE grunderna till rörlighet och muskler på RÄTT ställen. En OVÄRDERLIG övning. När hunden är uppvärmd förstås. Om man varje dag under promenaden sätter på hunden koppel och går av stigen och går 50-100 meter i råterräng, så har man gjort mycket för att behålla en frisk hund! Skritt ska det vara, inget fusk att gå upp i trav. Hunden ska LYFTA på benen, ett i taget. Anpassa underlaget så att hunden har fysisk möjlighet att gå. Det räcker med mossa och blåbärsris. 20 meter räcker de första gångerna. Det låter inte mycket, men det kan faktiskt ge träningsvärk.. 
På vintern får man nyttja snön att pulsa i. Inte för djupt, hunden ska inte hoppa fram. Eller en stege som ligger på marken, cavalletti.
Denna övning kan jämföras med Water-walk/Water Treadmill, men är gratis och kan göras varje dag i lagom omfattning.

GÅ AV STIGEN/VÄGEN OCH GÅ I TERRÄNGEN
När hunden är uppvärmd förstås. Gå hälften av den DAGLIGA promenaden i skogen, inte på stigen. Lös hund, låt hunden röra sej som den vill, men inte rusa runt som en tok ;-) Självklart kan hunden få träningsvärk och du också, vänj er.

GODISTRÄD
Låt hunden sträcka ut sej själv genom att dutta tex. mjukost på ett träd. Börja i noshöjd och fortsätt uppåt, så att hunden sträcker ut sej för att komma åt. Den ska sträcka ut sej ordentligt, men inte "stå på tå och hoppa". 

Det finns flera bra övningar med godis för att få hunden smidig och även sakta slalom. Dessa övningar finns att läsa om i Annikas böcker.

Att stretcha en hund är inte så listigt i alla lägen. En hund är av naturen lite överrörlig i sina leder och då ska vi inte göra den ännu mera rörlig där. Speciellt inte om man inte kan det på rätt sätt! Jag stretchade mina hundar tidigare, men det har jag slutat med. De får stretcha sej själva, med bl.a. ovanstående övningar samt efter godis i sidled och under magen. Orkas senskador förvärrade jag kanske genom att jag stretchade henne....
UPPVÄRMD HUND FÖRSTÅS!

KONDITION/FYS-DAG EN GÅNG I VECKAN

Cykel? Nja, ger inte speciellt mycket, om du inte kan trampa lika fort som hunden kan springa på mjukt underlag och i några hundra meter i intervaller. Visst kan det väl vara trevligt med en cykeltur ibland, tänk dock på att det blir hårt att springa på asfalt och grus. Bättre med en tur i skogen på mjuka stigar då. 
Jag tar en tur ibland, men mera som omväxling än med tanke på att fysa hunden. Jag kan inte cykla lika fort som mina hundar springer och särdeles inte på skogsstigar. Då slår jag ihjäl mej ;-)

Som konditionsträning blir det en FYS-DAG i veckan. Uppvärmning 10 minuter i koppel, skritt i terrängen, "sökskick/systemövning" då jag skickar ut hunden till en träningskamrat 50-60 meter ut i terrängen och budföringar på mjukt underlag i maxtempo. Nedvarvning med koppelpromenad 20 minuter.
Börja så klart med ett fåtal övningar och öka allt eftersom. Det tar mer än man tror.
På kvällen press/massage och dagen efter TOTAL VILA! Dvs. kissa i trädgården. INGA promenader, återhämtning är VIKTIGT!
Lär er att massera/pressa på muskler. Inget farligt. Man kan inte göra "fel".

SYSTEMÖVNINGEN
 är inget egentligt "sök", hunden ser kamraten och springer ut, får en liten godbit, jag har tagit mej fram ca. 25 meter på stigen och ropar in hunden, kamraten sticker framåt 25-30 meter där ute medan hunden springer in till mej, jag skickar igen osv. 
Naturligtvis kan man köra budföringar, hunden springer mellan mej och en kamrat på en och samma sträcka i terräng,  men jag nyttjar tillfället för att få in systemet med framslag när jag ändå har tillfälle.

BUDFÖRINGAR I MAXTEMPO PÅ MJUKT UNDERLAG
Att springa mellan mej och en kamrat har alltid varit uppskattat av mina hundar! 
 Lär hunden budföring redan som valp. Kort sträcka förstås och bara en sträcka i varje riktning. Springa 20-30 meter till någon den har hälsat på och som har visat attraktiva godbitar/leksak och där få godis/lek. Springa tillbaka till husse/matte, få belöning och sedan mötas på halva vägen och återbilda "flocken". Svårare behöver det inte vara.

Det blir budföringar på 100 meter mellan mej och en kamrat. Vi hejar på för att få maxtempo. En liten godbit och sedan springa igen. Inga ingångar till sidan i detta tempo. Bara ta emot hunden, belöna, vänd upp och skicka igen. Mjukt godis och bara SMÅ bitar under fys-träningen.

Ett par skick i början brukar jag ibland skicka med hunden den för KELPIE LÄTTA - tungapporten på 1 kg.

SYREVÄXLING
Efter varje del så brukar jag trycka/stryka ur musklerna  och dessutom gå i koppel 5 minuter mellan övningarna för återhämtning.

ÅTERHÄMTNING - SÅ VIKTIGT
VILA dagen efter fys-dag är HELIGT! Gör INGENTING, utom rastrundor på 10 minuter.
Att hålla efter hundens muskler med massage är också enormt viktigt på kvällen fys-dagen.
 

UPPLÄGG

Första gången för en "otränad" hund skulle kunna se ut så här:
Uppvärmning i koppel 10 minuter
Skritt i terräng 100 meter
Springa i terräng/systemövning 3 skick a 60 meter ut och 60 meter in ( 360 meter )
Syreväxla och gå 5 minuter
Budföring 400 meter
Syreväxla och gå 20 minuter
Godisträd

På kvällen massage
Dagen efter - TOTAL VILA!

Man får öka på efter hand, ta det lugnt!
 
Ett bra pass för en tränad hund kan se ut så här:
Uppvärmning i koppel 10 minuter
Skritt i terräng ca: 400 meter - finns det möjlighet så en del i mjuk, djup mossa i kärrkant, det "suger"
Syreväxla och gå 5 minuter
Springa i terräng/systemövning 8-10 skick a 60 meter ut och 60 meter in ( 960-1200 meter ) om möjligt lätt kuperad terräng
Syreväxla och gå 5-10 minuter
Budföring 1000-1500 meter ( 10-15 skick )
Syreväxla och gå 20 minuter
Godisträd

På kvällen massage/press
Dagen efter - TOTAL VILA!

Denna dag brukar få vara en riktig arbetsdag för hunden. En rejäl promenad med uppletande, spår, lydnadsträning och sedan fysen. En dag i veckan RÄCKER! Och vilodagen dagen efter är helig!
Övriga dagar kan man träna "som vanligt" - lydnad, spår, sök, uppletande, promenader, låta hunden simma lite, etc.

Har man ingen att träna detta med så kan man ju börja med att gå obanat under promenad, sedan kasta boll ut i terrängen och flytta fram sej under resan gång, om man vill. Och även kasta omväxlande åt höger - gå fram - åt vänster - gå fram. En smaksak ;-) Man kan också sätta hunden i terrängen på "stanna kvar", springa ifrån och sedan kalla in x flera. Inte lika effektivt, då det blir vila mellan inkallningarna, men ändå en nyttig träning.
Och även fortsätta med denna övning på stigen, där det är lättare att springa fort. Jag hetsar ibland hunden på en kul leksak, lägger kvar den på stigen och går ca: 100-150 meter och skickar tillbaka henne för att hämta. det blir då 200-300 meter i högt tempo. Jag gör aldrig detta i terräng, gillar inte att skicka hunden på en belöning i "bakspår"...

Nå, visst har ni väl en träningskamrat att köra med?! En gång i veckan...

LITE OM LEDER

HD har en ärftlighet på ca: 40% och en miljöfaktor av således ca: 60%.  
HD-frekvensen har under de senaste åren ökat hos kelpie och ligger runt 15%.
Viktigt för mej att partnern är från en helfri kull/fri släkt om man har syskon med HD hos den man vill avla på.

MENTALITET

Att avla på det jag kallar "bra" hundar behöver inte innebära ett korningsresultat på 200 poäng (eller 600, enligt nya protokollet)  Hunden behöver inte vara KORAD, det går alldeles utmärkt att titta på MH-protokollet för hunden och dess syskon. Dock så tycker jag att ett bra MT toppar det hela ;-)

De flesta kelpies går att jobba med, det jag syftar på och söker är "det lilla extra"... Jag tycker det är bra om det finns jakt & social kamplust hos hundarna, antingen eller, eller både och. Det behöver inte vara massor, men "ju mer desto bättre"... Då har man mycket "gratis" med i bagaget när man jobbar med hunden. En kelpie ska i mina ögon också vara öppen och tillgänglig. En hund som är öppen har också lättare att samarbeta, en egenskap som inte bedöms i något test, men som delvis kan utrönas här, samt till viss del i fråga om social kamplust : "lust att engagera sej" ( även hävda sej ). Livlig eller mycket livlig tycker jag kvittar, visst, en mycket livlig hund kan ha lite svårare att koncentrera sej, men det är också en träningsfråga. Här inverkar också t.ex. dådkraft och hårdhet, är hunden "trygg" och snabbt kan "kolla av" omgivningen och "koppla bort" den, så kan den också lättare koncentrera sej. Härmed inte sagt att jag tycker en hund ska vara hård och ha enormt stor dådkraft, "måttlighet" är bäst. Har hunden bra jakt och/eller ”kampbitar” så klarar den sej även på den vekare sidan och liten dådkraft. Och.... dessa "bra" kampbitar visar sej kanske inte alltid på en MH / korningsbana, de kanske visar sej i skogen på en tuff sökbana. ALLT HANDLAR OM ATT BITARNA SKA PASSA IHOP TILL EN BRA HELHET och ATT FÖRSÖKA ATT KOMPLETTERA FÖRÄLDRADJURENS FÖRDELAR OCH BRISTER SÅ GOTT DET GÅR. Samt..... att även titta på syskon till föräldrarna, hellre en bra hund ur en jämn kull än en stjärna ur en medelmåttig.

När det gäller importer får man kanske ta vissa saker med en nypa salt. Många har varken fått miljöträning, lek eller hört skott. Det betyder inte att de trots ett "sämre" MH behöver vara sämre nedärvare.

 SEDAN TYCKER EN DEL ATT EN KELPIE INTE SKA HA ETT BRA GRIPANDE; DE SKULLE DÅ BITA FÅREN.. VARKEN DE MENTALTESTDOMARE JAG HAR DISKUTERAT MED ELLER JAG HÅLLER MED. EN HUND ÄR INTELLIGENT NOG & FULLT KAPABEL ATT SKILJA PÅ ETT FÅR OCH EN KAMPTRASA!  

Roland Sjösten berättade på Kelpie & ACD-klubbens årsmöte mycket om vikten av social självsäkerhet och kamplust. Social kamplust är ju naturligtvis inte bara att slita och dra i en trasa, även om det också är en av bitarna. Självsäkerhet, lust att svara upp mot lek & kampinviter, förmåga till viss aggression är de övriga. Han drog paralleller med hundar som går ner sej på tävling, det kan bero på förarens nervositet, men också social osäkerhet.

Även apporteringsförmågan påverkas av gripande, naturligtvis, jag har väl aldrig trott nåt annat. Visst kan man lära en hund att apportera på ett bra sätt även om den har ett dåligt gripande, men det är betydligt lättare med en hund med bra gripande och genomförandet i helhet brukar ändå bli bättre till sist. Man har också nytta av ett medfött föremålsintresse i allt arbete med hunden, men det är väl ingen nyhet??!

Kontentan av det hela visar på att hundar med bra, "stabil" socialitet, kamp & leklust, samt gripande är de bästa brukshundarna. Naturligtvis får de inte vara för rädda heller! Detta har ju också Kenth Svartberg skrivit om tidigare i sin rapport om MH: De bästa brukshundarna är de med "bra" MH, det är bevisat, men visst finns det undantag, som i allt annat.

_________________________