Tankar om avel

Uppfyller SKK: s regler och krav.
Valparna är veterinärbesiktade, avmaskade, vaccinerade, registrerade och
id-märkta vid leverans samt dolda fel försäkrade.  

AVELSKRITERIER

FRISKA INDIVIDER FRÅN "BRA" KULLAR
MENTALT OCH ARBETSMÄSSIGT BRA HUNDAR
INAVELSGRADER UNDER 2,5 %   

Kenneln innehar SKK:s Bruksuppfödarpris & SBK:s korningsdiplom och har fått HAMILTONPLAKETTEN!
Se
HÄR

Att föda upp valpar är för mej inte bara att föda upp och sälja dom, utan jag vill följa dom genom livet och ha kontakt med ägarna-
Vi försöker att ha träningsläger varje år eller temahelger. 
Självklart får alla mina valpköpare tips & råd vid behov. Ni får även komma hit och få hjälp om det behövs.

Hunden jag helst vill lyckas föda upp ska vara frisk, social, ha MYCKET arbetsvilja, förmåga till koncentration, inte några stora rädslereaktioner när den går tester 
- naturligtvis inte till vardags heller - 
samt också bra avreaktioner.
 

Inavelsgraderna på kullarna är beräknade på 5 generationer med AVELSDATA, utom några av kullarna med utomlands-hanar och våra spermaimporter. De är räknade för hand.
De färgade hundarna är hundar som antingen finns på båda föräldradjurens sida
eller fler än en gång hos den ena. De som finns inom 5 generationer och förkommer i 6:te generationen färgas också. 


Jag tycker att den viktigaste grunden i uppfödning är riktigt BRA TIKAR. De bär kullen i 9 veckor och lever med dem i 8 veckor. Hur viktigt som helst att det är en social, stabil, orädd, skottfast, leksugen och sund mamma som kan fostra rätt och leker med sina valpar. 
Naturligtvis ska det vara en bra pappa också från en bra kull, behöver jag säja det?

Mina valpar växer upp inomhus. Valplådan är i ett eget rum, granne med köket. När valparna är 21 dagar gamla får de ”gå ur lyan” första gången. De får sedan vara med i köket på dagarna. Där finns leksaker av olika slag. ”Kampgrejor”, bollar och även lite ”skrammel” som tex. bakformar och skedar att leka med. De har egna utgångar till trädgården och får gå ut flera gånger om dagen. Valparnas del av trädgården är hägnad med Gunnebo-nät och ligger granne med får- och hästhagar.

I dag har vi en otroligt bra informationskälla i SKK:s hunddata och Avelsdata. Där kan man hitta mycket info om tilltänkta hanar OCH deras föräldrar/syskon/halvsyskon etc. Även norska Dogweb och finska Koiranet har öppen info. Sen får man vara nyfiken och fråga uppfödarkollegor/hundägare om det som inte framgår av hunddatan.

Att bara titta på den tilltänkte och strunta i släkten är en ren avelsmässig chansning! Därför är det också jätteviktigt att man ser till att ALLA hundar i ALLA kullar MH-testas & HD-röntgas. Annars vet man ju inte vad man avlar på. Att enstaka är ”otestade” kommer vi nog aldrig ifrån, men i dagsläget så finns det för många ”otestade” hundar. 
 

Målet med min avel är sunda hundar med mycket "motor". Jag avlar helst på hundar som är både mentaltestade ( MH & korning ) med bra resultat samt tävlade. Det ena kan inte utesluta det andra och JAG vill veta vad jag avlar på. Det är skillnad på att träna hemma och att tävla en hel dag i ny miljö/mark, vad gäller att utröna hundens kapacitet. Dock så tycker jag att ett bra MT & korning hos en hund som "bara" lever ett aktivt liv säjer ganska mycket om hunden. Alla vill inte tävla och det viktigaste är ändå att hunden har ett bra liv. 
Självklart beror resultatet delvis även på förarens tävlingsintresse och träningsmetoder/vana, så jag kan bara tala för mina egna uppfödda hundar som jag känner både vad gäller ev. problem i träningen och hundarnas kapacitet.
Jag vill också helst se att hundarna klarar av korningen på ett bra sätt innan avel. Visst kan hundarna vara glada, trevliga, stabila och orädda i vardagslivet, illa vore det väl om de inte var det.. men jag tycker att även det de visar på MH/korning är viktigt.
Varför har vi annars tester om vi inte tittar på resultaten? 

 
Jag vill se att hunden säjer JAJAMEN till lek/kamp när som helst och med vem som helst. Det förutsätter en viss social säkerhet och även lek/kamplust.
Jag tycker att avreaktionerna är jätteviktiga, alltså en måttligt hård eller något vek hund. Detta i miljö/testsituationer, förarvekhet är något annat. Jag vill helst inte se en massa flykter heller. Visst får den bli rädd, men det får vara måtta. Nyfikenhet är viktigt för mej och hundar kan vara nyfikna även om dådkraften inte räcker riktigt. Man kan ändå se att de fokuserar och försöker. Men visst är det också trevligt med ett gott mod  Temperamentet tycker jag inte spelar så stor roll om det ligger på livlig eller mycket livlig, så länge det inte bara är "spring i benen". Finns alla de fina lek/kampbitarna och nerver under kontroll så brukar även en mycket livlig hund kunna fokusera.
Den ultimata hunden för mej har mycket av det mesta utom en massa skärpa & försvar, men den hunden växer inte på träd  

Alla hundar har brister, det gäller att bestämma sej för vad man tycker är viktigt och för mej är det som jag beskrev ovan: egenskaperna som är viktiga för en bra arbetshund. Det gör det i alla fall lättare att jobba med hunden eftersom man har mycket gratis med i bagaget som man inte behöver jobba upp själv. 
Och finns det inte utan man jobbar upp det, så nedärvs det inte heller.


 
Att avla på utländska hundar gör att man inte har riktigt samma koll på de mentala egenskaperna och inte heller HD-status på syskon. De har inga mentaltester för kelpies varken i Europa eller Australien och de röntgar inte lika flitigt som vi gör. Det nya blodet är fördelen och det behöver vi i vår population. De flesta har vuxit upp helt annorlunda mot våra svenska hundar.

Jag vill att mina valpköpare HD/ED-röntgar och MH-testar hundarna, samt gärna även gör korningen. 
MH ordnar jag för mina kullar och även korning. Har någon lång väg att åka och hellre vill göra MH:t i hemtrakten så är ju det förstås OK, även om det är roligare om ni kommer hit. Eftersom jag gärna vill veta så mycket som möjligt om ”mina valpar” så blir jag ju förstås glad om de förutom att ha ett kärleksfullt och aktivt liv får tävla lite också. Kennelläger försöker vi att ha varje år.

Mina egna hundar testar jag också att valla lite med, förutom träning och tävlande i bruks och lydnad. Visst finns där vissa vallanlag. Min egen okunnighet sätter dock en del käppar i hjulet.. Jag har lite svårt att hinna med ibland...

Jag föredrar att föda upp i liten omfattning, därför att det är dels kul & dels jobbigt att vara så engagerad i en valpkull under dess uppväxt. De 3 första veckorna sköter ju tiken dom i princip helt och hållet och är det ju inte något speciellt jobb, men de 2-3 sista veckorna så blir det mera att man hanterar och leker med en och en, en liten stund om dagen.

_________________

Exteriör

Fick frågan från en ev. framtida valpköpare vad jag har för ideer om exteriören på kelpie, då jag inte skriver just nåt om det...

Jag tycker att
TYPEN är viktigast, gillar inte högställda kelpies och vill också helst att de ska vara medelstora. Hellre snäppet åt det mindre hållet än stora och varken tunga eller tunna. Har uppmärksammat en del påståenden att de "normala" hundarna skulle vara "segare" att jobba med än de högställda och lite tunnare och det köper jag inte en sekund! Motorn sitter inte i kroppen utan i knoppen!
SUND BYGGNAD, dvs. tillräckligt vinklade hundar med effektiva rörelser. Tycker om feminina tikar och maskulina hanar med vackra huvuden och mörka ögon  Nå, exteriöra företräden kan ALDRIG gå före mentala för mej, men som jag tidigare sagt så letar jag ju inte efter det fulaste jag kan hitta för att para med
Tandförluster förekommer på kelpie, så och på mina, en/ett par P1:or hos ett fåtal och någon P2:a. Inte hela världen, men inget önskvärt. Då måste man naturligtvis titta extra på den man parar med! Och en hund som saknar både 1:or & 2:or är nog frågan om jag skulle använda.. Då finge den vara j-ligt bra för övrigt.

Så, nu vet ni...

__________________________________


H
undar av alla raser bär på mer eller mindre defekta gener av olika slag. Det kan man aldrig komma ifrån. Dock så ska man veta att ju tajtare kombinationer man gör, desto större risk är det att dubbla upp likartade gener. Utavel är nödvändigtvis inte heller den ultimata lösningen för att få superfriska hundar. Bär båda föräldrarna mycket av likartade defekta gener, så kan avkommorna bli sjuka i alla fall.
Det viktigaste är att undvika att para två individer som har nära släkt med samma "defekt" eller mentala brister. Som exempel kan nämnas en tik som har ett syskon eller halvsyskon med HD eller HD i föräldrarnas syskonskara eller har har lämnat HD etc. Där är det extra viktigt att se till att det ser fint ut på hanens sida vid en parning. Att para en tik som har nära släkt med HD eller har lämnat med dito hane är inte att rekommendera. 

Fortsatt då några tankar om dagens HD-frekvens. Kelpie har en glidning mot färre A, mera B och mera C under de senaste åren. Med färre A och mera B så bör bli det flera parningar med B & B och då är det en hjälp för många, både uppfödare och valpköpare, att veta hur "bra" dessa B är och hur lämpligt det är att kombinera två individer gällande ledhälsa. Gäller så klart även hundar med A, som även de kan ha syskon med HD och man måste vara extra noggrann med vad man parar med. Jag tycker att HD-index vore ett bra verktyg för att kunna vända trenden.
Ett av nöjena med att planera kullar är att surfa runt och kolla släkten åt alla håll och kanter, så jag har denna bild ändå. Tycker ändå att index vore bra att få in på kelpie med tanke på utvecklingen.

Det blir tex. enklare att leta efter en hane ur en helfri kull om man har "belastning" hos sin tik, dvs. syskon eller nära släkt med HD. Sedan kan man därifrån fortsätta att titta vidare runt den/de individer man hittar, gällande leder och andra egenskaper.


STATISTIK

Mera om varje hund finns att läsa på kull-sidorna

 

_____________________________________________