Tankar om avel

Uppfyller SKK: s regler och krav.
Valparna är veterinärbesiktade, avmaskade, vaccinerade, registrerade och
id-märkta vid leverans samt dolda fel försäkrade.  

AVELSKRITERIER

FRISKA INDIVIDER FRÅN "BRA" KULLAR
MENTALT OCH ARBETSMÄSSIGT BRA HUNDAR
INAVELSGRADER UNDER 2,5 %   

Kenneln innehar SKK:s Bruksuppfödarpris & SBK:s korningsdiplom
Se
HÄR

Att föda upp valpar är för mej inte bara att föda upp och sälja dom, utan jag vill följa dom genom livet och ha kontakt med ägarna! 
Vi har träningsläger varje år, samt temahelger. 
Självklart får alla mina valpköpare tips & råd vid behov. Ni får även komma hit och få hjälp om det behövs!

Hunden jag helst vill lyckas föda upp ska vara frisk, social, ha MYCKET arbetsvilja, förmåga till koncentration, inte några stora rädslereaktioner när den går tester 
- naturligtvis inte till vardags heller - 
samt också bra avreaktioner.
 

För att ha möjligheter i framtiden så tänker jag försöka att para stabila & bra tikar med trevliga hanar som ger lite nytt blod i vissa kullar. Inte bara nytt hela tiden, men tanken är sedan att kunna "gå tillbaka" och ta tillvara "våra gamla svenska hundar". Hur mycket nytt som helst går inte att få från Australien och vi ska också vara rädda om våra gamla linjer där vi har haft många bra hundar. 
Vi hade tur med våra första importer, som lade grunden till rasen, men vi kan inte hela tiden bara avla på dem utan att ta in lite nytt här och där...

Det går inte att bara avla på det "gamla" hela tiden - även om det finns flera riktigt bra "gamla svenska hundar" som man mer än gärna skulle vilja använda... - då inavelsgraderna hela tiden ökar. Det kanske inte syns på 5-6 generationer på AVELSDATAN ( där man lätt kan göra provparningar - den räknar på 5 generationer ) och ökningen av inavelsgraden kanske bara ligger på 1-2% på 5 generationer, MEN....... Vet man vilka hundar som finns längre bak så kan man lätt räkna vissa individer till både 20 gånger och mera på 10 generationer.....
Då kanske man förstår det vettiga i att späda ut med något nytt då och då... Och hänskjuta att dubbla allt "det gamla" en generation till! 

Det finns för- & nackdelar med allt. 
Att avla på utländska hundar gör att man inte har riktigt samma koll på de mentala egenskaperna och inte heller HD-status på syskon. De har inga mentaltester för kelpies varken i Europa eller Australien och de röntgar inte lika flitigt som vi gör. Det nya blodet är fördelen och det behöver vi! Annars kommer vi att få mera och mera inavelsdefekter på kelpien. Dvs. sjukdomar, mindre kullar, flera tomma tikar etc. 
Nu är det ingen kris och katastrof - det kanske låter så - men nytt behöver komma in då och då och jag vill få det i "mina" linjer i små portioner ;-) Hur andra gör är upp till dom.

Jag har tidigare tyckt att inavelsgraderna får vara upp till ca: 5%, lite beroende på vilka / hur många olika individer man dubblar, men jag lutar mer och mer åt mindre, under 2,5%. Jag vill helst inte dubbla en individ till mer än 0.78% ( ~0.8% ) eller möjligen 1,56 ( ~1,6% ), beroende på vilken hund, men man behöver ändå inte ha allt på 0%. Det är omöjligt att ha varje kull på 0% och det är inte det viktigaste. Det finns mera saker att titta på än enbart inavelsgrader...

Inavelsgraderna på kullarna är beräknade på 5 generationer med AVELSDATA, utom några av kullarna med utomlands-hanar och våra spermaimporter. De är räknade "för hand".
De färgade hundarna är hundar som antingen finns på båda föräldradjurens sida, eller fler än en gång hos den ena. De som finns inom 5 generationer och förkommer i 6:te generationen färgas också. 


Jag tycker att den viktigaste grunden i uppfödning är riktigt BRA TIKAR. De bär kullen i 9 veckor och lever med dem i 8 veckor. Hur viktigt som helst att det är en social, stabil, orädd, skottfast, leksugen och sund mamma som kan fostra rätt och leker med sina valpar!!! 
Naturligtvis ska det vara en bra pappa också från en bra kull, behöver jag säja det?!

Mina valpar växer upp inomhus. Valplådan är i ett eget rum, granne med köket. När valparna är 21 dagar gamla får de ”gå ur lyan” första gången. De får sedan vara med i köket på dagarna. Där finns leksaker av olika slag. ”Kampgrejor”, bollar och även lite ”skrammel” som tex. bakformar och skedar att leka med. De har egna utgångar till trädgården och får gå ut flera gånger om dagen. Valparnas del av trädgården är hägnad med Gunnebo-nät och ligger granne med får- och hästhagar

I dag har vi en otroligt bra informationskälla i SKK:s hunddata. Där kan man hitta mycket info om tilltänkta hanar OCH deras föräldrar / syskon / halvsyskon. Sen får man vara ”jobbigt” nyfiken och fråga ut uppfödare / hundägare om det som inte framgår av hunddatan.

Att bara titta på den tilltänkte och strunta i släkten är en ren avelsmässig chansning! Ska man t.ex. avla bort nåt´ fel som smugit sej in i ens linjer så är detta JÄTTEVIKTIGT !!! Därför är det också jätteviktigt att man ser till att ALLA hundar i ALLA kullar MH-testas & HD-röntgas. Annars vet man ju inte vad man avlar på!!! Att enstaka är ”otestade” kommer vi nog aldrig ifrån, men i dagsläget så finns det för många ”otestade” hundar. 

Målet med min avel är sunda hundar med mycket "motor". Jag avlar helst på hundar som är både mentaltestade ( MH & korning ) med bra resultat samt tävlade. Det ena kan inte utesluta det andra och JAG vill veta vad jag avlar på ! Det är skillnad på att träna ”hemma” och att tävla en hel dag i ny ”miljö/mark”, vad gäller att utröna hundens kapacitet! Dock så tycker jag att ett bra MT & korning hos en hund som "bara" lever ett aktivt liv säjer ganska mycket om hunden. Alla vill inte tävla och det viktigaste är ändå att hunden har ett bra liv. 

Självklart beror resultatet delvis även på förarens tävlingsintresse och träningsmetoder/vana, så jag kan bara tala för ”mina egna” uppfödda hundar som jag känner både vad gäller ev. problem i träningen och hundarnas kapacitet.
Jag vill också helst se att hundarna klarar av korningen på ett bra sätt innan avel. Visst kan hundarna vara glada, trevliga, stabila och orädda i vardagslivet, illa vore det väl om de inte var det.. men jag tycker att det de visar på MH/korning är viktigt.
Varför har vi annars tester om vi inte tittar på resultaten????!!!!! 
Importernas MH:n får man dock ta med en liten nypa salt och titta på vad de lämnar istället. De har vuxit upp helt annorlunda mot våra svenska hundar.

 Jag vill att mina valpköpare HD-röntgar och MH-testar hundarna, samt gärna även gör korningen!!! 
MH ordnar jag för mina kullar och även korning. Har någon lång väg att åka och hellre vill göra MH:t i hemtrakten så är ju det förstås OK, även om det är roligare om ni kommer hit…! Eftersom jag gärna vill veta så mycket som möjligt om ”mina valpar” så blir jag ju förstås glad om de förutom att ha ett kärleksfullt och aktivt liv får tävla lite ( mycket.. ) också… Kennelläger försöker vi att ha varje år.

Mina egna hundar testar jag också att valla lite med, förutom träning och tävlande i spår, sök och lydnad. Visst finns där vissa vallanlag! Min egen okunnighet ( långsamhet ! ) sätter dock en del käppar i hjulet.. Jag har lite svårt att hinna med ibland...

Jag föredrar att föda upp i liten omfattning, därför att det är dels kul & dels jobbigt att vara så ”engagerad” i en valpkull under dess uppväxt. De 3 första veckorna sköter ju tiken dom i princip helt och hållet och är det ju inte nåt´ speciellt ”jobb”. Vecka 4 och 5 är nåt´ mellanting, men de 2-3 sista veckorna så blir det mera att man hanterar och leker med en och en, en liten stund om dagen. Mentalt så skulle jag inte orka med ”att spruta ut valpar”, för jag är väldigt noga med hur de får det i sina nya hem och säljer inte till "vem som helst". Jag ser då hellre att valpköparna själva tar en kull. Jag stöttar gärna !

Jag tycker också att det är bra att begränsa kullarna efter tikarna, inte bara hanarna. Detta är min personliga uppfattning ( som allt annat jag har skrivit här :) och jag föredrar att stoppa efter 3 kullar på en tik. Skulle det visa sej vara en hane eller tik som nedärver OTROLIGT bra egenskaper i ALLA hänseenden, så tycker jag dock att de kan vara värda att få några extra avkommor. Hellre det än att avla på nåt´ annat som inte är "lika bra", bara för att man ska, om ni förstår hur jag menar :)

_________________

Lite mer om mentalitet och tester då, en VIKTIG bit!!

KANSKE ENDAST I UNDANTAGSFALL skulle jag kunna tänka mej att använda en hund som "spruckit" på korningen, men då ska den ha "andra viktiga" egenskaper som uppväger det hela, tex. en "unik stamtavla" hos en import eller ett importbarn och test-protokollet får inte se "för illa ut"!!! MH:t ska vara bra och den ska bevisligen fungera i arbete!
 Dock tycker jag att en hund som inte har klarat korningen saknar viktiga, arvbara bitar. Visst kan det vara så att den ligger strax under gränsen för godkänd och man ska inte bara titta på slutpoängen, som egentligen är ganska ointressant, men på det stora hela tycker jag att en avelshund / avelstik av icke unika linjer borde klara korningen innan den går i avel, om den testas!

Nya Mentaltestet för KORAD tycker jag är OK! Dock inget fel på det gamla MT't heller... 
Det är en beskrivningsdel och en bedömningsdel som gör det ganska lätt att skapa sej en bild av hunden. Det är högre koefficienter på bedömningsbitarna, dvs. social säkerhet, koncentration etc. än på lek/kampbitarna. Hunden måste ha en minimipoäng på båda delarna, godkända skott och minst 300 poäng totalt för godkänt resultat.. En hund med 300 poäng kan ha en hel del brister och ändå bli godkänd.

Har hört en del kommentarer om kampstockarna, att de skulle vara svåra för en kelpie. En hund som tycker mycket om att leka/kampa leker med vad som helst, en som har måttligt intresse kanske inte gör det eller nyper i grejen. Dock så kunde bitstocken vara lite mera storleksanpassad till respektive ras. 
Ibland är det inte heller bara brist på leklust som gör att hunden inte kampar, den kan vara lite osäker socialt och hämmas av det. Jag tror att: HAR hunden kamp och är socialt säker, ja då leker och kampar den!
Men vad sjutton, ska man upp på banan så får man väl låta hunden smaka på kamprullen innan då! Man leker väl och kampar med sin hund annars som belöning med alla möjliga saker, så det är väl inte "konstigt" om den då kan få leka med kamprullen emellanåt ( om man nu tror att det hjälper.. )

Jag vill se att hunden säjer JAJAMEN !!! till lek/kamp när som helst och med vem som helst. Det förutsätter en viss social säkerhet och även lek/kamplust.
Jag tycker att avreaktionerna är jätteviktiga, alltså en måttligt hård eller något vek hund. Detta i miljö/testsituationer, förarvekhet är något annat. Jag vill helst inte se en massa flykter heller, att hunden vänder arslet till. Visst får den bli rädd, men det får vara måtta. Nyfikenhet är viktigt för mej och hundar kan vara nyfikna även om dådkraften inte räcker riktigt. Man kan ändå se att de fokuserar och försöker. Men visst är det också trevligt med ett gott mod  Temperamentet tycker jag inte spelar sååå stor roll om det ligger på livlig eller mycket livlig, så länge det inte bara är "spring i benen". Finns alla de fina lek/kampbitarna och nerver under kontroll så brukar även en mycket livlig hund kunna fokusera, även om det är lättare för en som är "bara" livlig.

Den ultimata hunden för mej har mycket av det mesta utom en massa skärpa & försvar, men den hunden växer inte på träd  

Alla hundar har brister, det gäller att bestämma sej för vad man tycker är viktigt och för mej är det som jag beskrev ovan: egenskaperna som är viktiga för en bra arbetshund. Det gör det i alla fall lättare att jobba med hunden eftersom man har mycket gratis med i bagaget som man inte behöver jobba upp själv. 
Och finns det inte utan man jobbar upp det, så nedärvs det inte heller......

Exteriör

Fick frågan från en ev. framtida valpköpare vad jag har för ideer om exteriören på kelpie, då jag inte skriver just nåt om det...

Jag tycker att TYPEN är viktigast, gillar inte högställda kelpies och vill också helst att de ska vara medelstora. Hellre snäppet åt det mindre hållet än stora och varken tunga eller tunna. Har uppmärksammat en del påståenden att de "normala" hundarna skulle vara "segare" att jobba med än de högställda och det skitsnacket köper jag inte en sekund!!!! Motorn sitter inte i kroppen utan i knoppen!!!
Det kanske en hel del av mina skulle kunna vara bra exempel på... De är inga högställda spinkiga kelpies, utan i helhet rätt "snygga" enligt utställnings- & exteriörprotokoll och jobba kan de definitivt!
SUND BYGGNAD, dvs. tillräckligt vinklade hundar med effektiva rörelser. Tycker om feminina tikar och maskulina hanar med vackra huvuden och mörka ögon  Nå, exteriöra företräden kan ALDRIG gå före mentala för mej, men som jag tidigare sagt så letar jag ju inte efter det fulaste jag kan hitta för att para med
Tandförluster förekommer på kelpie, så och på mina, en/ett par P1:or hos ett fåtal och någon P2:a. Inte hela världen, men inget önskvärt. Då måste man naturligtvis titta extra på den man parar med! Och en hund som saknar både 1:or & 2:or är nog frågan om jag skulle använda.. Då finge den vara j-ligt bra för övrigt.

Så, nu vet ni...

__________________________________

Jag har fått två hundar i min uppfödning med kramper/EP: Cobby i C-kullen och troligtvis även Jingle i J-kullen. Det är naturligtvis två för mycket! Cobby var hängig och hade svullna lymfkörtlar innan han blev sjuk, så vi trodde först att det berodde på detta. Vi vet nu att det bara var den utlösande faktorn. C-kullen var en ”tajt” kombination som vi gjorde för att få in Colonydane Kinsian ( Bobbys pappa ) i våra linjer och den blev lite väl ”tajt”, 6.25% på en individ.  Stamtavla finns på C-KULLEN

 Jingle var vinglig och ostadig som valp upp till ca: 11 veckors ålder, så naturligtvis undrar man om det kan ha nåt att göra med saken. Han har fortfarande lite restsymtom, sitter lite lutad när han är väldigt trött och han har också krampat. Han har fått somna in i maj 2008. Man undrar om det kan ha med vingligheten att göra?? Dock så finns det ett halvsyskon på hans pappas sida som har krampat också. Nå, vi får aldrig veta varför...
J-kullen är inte alls lika tajt som C-kullen, men ändå så blir inavelsgraden ca: 4.7% med 3.125% på en individ + lite från andra hundar och det kommer jag inte att göra igen. 
Stamtavla finns på J-KULLEN

Inte mer än 0.78% i inavelsgrad på en individ, kanske i undantagsfall att 1.56% ( en generation närmare ) kan vara OK, beroende på vilken hund det gäller. Inavelsgrader på max 2.5% är
vad jag tycker är OK!

Under åren så har det dykt upp några hundar med kramper och man kan också ev. se ett visst mönster var det ev. kan tänkas komma ifrån. Det är bra att veta inför framtida kullar, så att vi uppfödare kan göra vad vi kan för att undvika att det händer igen! Nu är det inte SÅ många, ca: 25 st inrapporterade fall ( som vi alltså vet om ) i Sverige under de ca: 30 år kelpien har funnits här, varav några av dessa under de senare åren. 

En hund med ED har jag fått, Quling. Han har en 2:a på ena sidan och 0 på den andra. Skada???????? Ingen som vet! Det är vanligare med dubbelsidig ED vid ärftlighet. Se mera info om ED här, från mailkontakt med Kasström: ED-info 
Kasström förespråkar röntgen av avelsdjur, nåt för kelpieuppfödarna att tänka till på!


Tyvärr så är det så att ALLA hundar av ALLA raser bär på mer eller mindre av defekta gener av olika slag. Det kan man aldrig komma ifrån. Naturligtvis låter detta farligare än det är, för vore det värre så skulle många fler hundar vara sjuka i olika åkommor. Dock så ska man veta att ju tajtare kombinationer man gör, desto större risk är det att dubbla upp likartade "ful-gener" och defekten kan bli ett faktum, oftast hos en eller ett par individer i kullen. Alla hundar bär inte lika många defekta gener, så vissa är "ofarligare" att dubbla än andra. Sen ska man också veta att det inte alltid behöver vara de hundarna som man linjeavlat på som står för defekterna. Det kan finnas en annan individ inblandad som lämnar mycket av det vi inte vill ha och det kan vara flera som bidrar också. Utavel är nödvändigtvis inte heller den ultimata lösningen för att få superfriska hundar. Bär båda föräldrarna mycket av likartade defekta gener, så kan avkommorna bli sjuka i alla fall... Dock så minskar ändå risken för defekter om man undviker nära släktskapsavel. Och sen ska man också veta att vid defekter av recessiv, polygen karaktär kan också den ena föräldern vara "skyldigare" än den andra, som vid tex. HD & epilepsi, samt vid dominant nedärvning också den ena.

Det går att läsa mera om HÄR. Gäller bl.a. vissa hjärtsjukdomar. 

Förutom dessa bitar vill man ha trevliga, sociala, mentalt stabila & allmänt orädda hundar med mycket "motor" till avel. I en mindre ras med hundar som på mer eller mindre avstånd är besläktade är det ibland lite letande innan man kan lyckas... LÄTT MED AVEL, ELLER HUR :))

STATISTIK

Mera om varje hund finns att läsa på kull-sidorna

 

_____________________________________________